Test page….22
Löpning har sedan knappt 20 år varit en del av min vardag. Så länge jag kan minnas har att springa varit mitt naturliga sätt att förflytta mig. Jag har alltid föredragit att springa framför att gå, cykla, eller åka bil. I barndomen var springandet en naturlig del av lek, i ungdomen ett givet inslag i idrott och därefter har löpning blivit ett substitut till rörelse vid lek och idrott. (Barndomens och tonårens springande vid lek och idrott har ersatts av löpning för träning och välbefinnande.) Att springa är fortfarande barnsligt förknippat med frihet och glädje. Förutom familjen och jobbet har löpning utvecklats till den viktigaste beståndsdelen i tillvaron. Med åren har gränsen mellan glädje och tvång sakta suddats ut och löprundan har blivit en nödvändig del av vardagen. (En aktivitet som behöver lirkas i vardagspusslet). Löprundan behöver nu lirkas in i (vardagspusslet) den dagliga rutinen innan, mellan eller efter arbete, hämtning och lämning av barn, matlagning inhandling etc. (Utrymme behöver frigöras innan, mellan eller efter…) Såväl min fru som mina barn kan intyga om att jag blir mindre behaglig att umgås med, för att inte säga odräglig, om jag inte fått åtminstone några kilometers löpning i benen. En dag utan löprunda är en förlorad dag. Osunt. Kanske. Nyttigt. Tveksamt. Njutningsfullt. Absolut.
Jag älskar alla former av löpning. Morgonlöpning, kvällslöpning och nattlöpning. Sommarlöpning och vinterlöpning. Landsvägslöpning, stadslöpning och trail. Allt har sin charm. Med åren har rundorna blivit fler och längre. På vardagarna till och från jobbet. Gärna med en extra sväng om tillfälle ges. På helgen som regel ett par längre rundor. Veckosnittet ligger sedan några år mellan 90 och 120km.
Det är lätt att framstå som pretentiös när man pratar om aktiviteter som man har stort intresse för och lägger ner mycket tid på. Överskattningar och övertolkningar är mer regel än undantag. Det gäller naturligtvis även för löpning som i många fall tillskrivs orimligt positiva effekter. För mig är det dock ett utmärkt sätt att bearbeta positiva och negativa upplevelser. Ett sätt att hantera vardagsångest och höja grundstämningen.
Mat och dryck har genom åren fått allt större betydelse för mig. Under tio år var jag vegetarian. Jag lagar och äter fortfarande mycket och gärna vegetarisk mat. Sedan några år äter jag emellertid även fisk, fågel och rött kött.
När det kommer till dryck föredrar jag öl och vin. Intresset för både öl och vin har vuxit snabbt och jag är särskilt förtjust i kombinationen av mat och dryck.
Som så mycket annat gott började min vana att kombinera löpning med öl av en slump när jag bodde i Asien för många år sedan. Min vana trogen gav jag mig ut på en löprunda lite för sent. Tidsoptimisten i mig drev mig dessutom längre än planerat och det slutade med att jag i brist på tid och fylld av dåligt samvete mötte upp mina vänner utpumpad och genomsvettig. Ölen, en Chang, var överraskande svalkande och mina vänner glada och exalterade över att jag dök upp utan att ta omvägen hem för en dusch. Löparölen var född. Öllöpning har sedan dess varit ett återkommande inslag i mina löprundor. I skrivande stund har jag öllöpt i stora delar av Sverige, alla nordiska länder, merparten av Europas länder och alla världsdelar utom Oceanien och Antarktisk.
När det kommer till öl är jag ganska simpel men nyfiken natur utan uppenbara favoriter. En okomplicerad alldrickare. Möjligen kan man skönja en viss konservatism med förkärlek för maltig lager. Dock med betoning på möjligen.
Om man ska drista sig till en definition får det bli följande. Öllöpning: en öl som dricks i en för ändamålet avsedd lokal under eller i direkt anslutning till en löprunda. En löparöl.
Möjligen är det någon som snappar upp mitt intresse för löpning och öl. Kanske är det någon som dricker för mycket öl som hittar en balans mellan motion och öl. Kanske är det någon som inte dricker öl som hittar ett läskande alternativ till sliskiga energidrycker.
Att springa har så länge jag kan minnas varit mitt naturliga sätt att förflytta mig och jag har alltid föredragit att springa framför att gå, cykla eller åka bil.
Att kombinera löpning med öl började egentligen något slumpartat när jag bodde i Asien för många år sedan. Min vana trogen gav jag mig ut på en löprunda lite för sent. Tidsoptimisten i mig drev mig dessutom längre än planerat och det slutade med att jag i brist på tid och fylld av dåligt samvete mötte upp mina vänner utpumpad och genomsvettig. Ölen, en Chang, var överraskande svalkande och mina vänner glada och exalterade över att jag dök upp utan att ta omvägen hem för en dusch. Löparölen var född. Öllöpning har sedan dess varit ett återkommande inslag i mina löprundor. I skrivande stund har jag öllöpt i stora delar av Sverige, alla nordiska länder, merparten av Europas länder och alla världsdelar utom Oceanien och Antarktisk.
Jag får nog erkänna att det förutom glädje finns ett inslag av tvång i mitt löpande.